torsdag 27 september 2012

Bloggfråga v. 37

So... Here we go again... Jag ligger väldigt mycket efter med bloggen.Jag tänker skylla på att jag faktiskt har varit väldigt upptagen. Eller, kanske inte upptagen...

Hur som helst, bloggfrågan v. 37 skulle handla om dikten vi läste på torsdagslektionen. I gruppen jag var i skulle vi läsa en dikt av Gustaf Fröding. Dikten hette "En Ghasel". Senare fick jag reda på att en ghasel är en sorts dikt, skriven på ett visst sätt, men det visste jag ju inte då.

Dikten var kort sagt ganska deprimerande. Den handlade om en man/kvinna som satt fast bakom ett galler och satt och tittade ut på en värld där alla var otroligt glada och lyckliga och det var sommar och grönt och soligt därute. Och hur mycket den här personen än försökte så kunde hen inte komma ut. Så det var bara för personen att sitta kvar där  i sin frustration och titta och längta.

Ett ord som irriterade mig i den där dikten: "Gallret". Ordet fanns med i nästan varje mening. Hela tiden det där gallret. Hur kan man inte irriteras av ett ord i en dikt som upprepas hela tiden. Fast det är kanske lite meningen att man ska irritera sig på gallret. Det gör ju att dikten blir ihågkommen och att man tänker på den. Även om man tänker på den med en viss irritation så tänker man ju i alla fall på den. Nu för tiden är det ofta dem tjatigaste låtarna som blir störst. Inte nödvändigtvis för att de är bra utan för att de fastnar.

När vi läste dikten minns jag att jag tyckte väldigt synd om honom/henne och kände medlidande. Tänk om det var jag som satt där bakom "gallret". Jag skulle vara himla deprimerad och kanske ta livet av mig. Vad är det för mening med att leva om man ändå bara sitter där helt ensam och suktar efter något man aldrig kan få? Och man har ingenting att göra för utom att sitta där och sukta. Deprimerande tankar till en deprimerande dikt. Underbart. Nu ska jag tänka på något trevligare. Hej Svejs



lördag 15 september 2012

Bloggfråga v. 36: Hanna, Huset, Hunden


  1. Så, nu tänker jag äntligen publicera mitt svar på bloggfrågan från v.36, men bättre sent än aldrig. Det här inlägget ska alltså handla om den där boken vi läste och diskuterade på lektionen: "Hanna, Huset, Hunden". 

Min första reaktion när vi läste boken? "Vad är det här för knäpp bok?" och "Den som skrivit den här måste definitivt varit hög"  Den var ologisk, allmänt konstig, en aning läskig och bara helt knäpp. Jag var extremt skeptisk och förstod ingenting, vilket gjorde mig aningen frustrerad. Men naturligtvis, så som det alltid är med konstiga saker, måste det finnas någon finurlig liten undermening med boken. Men hur jag än vände och vred på det kunde jag inte hitta den där undermeningen. Sedan hade vi en bokdiskussion.Efter den diskussionen var allt helt plötsligt glasklart. Vi hade då kommit fram till några olika tolkningar, som jag lätt kunde läsa ur bokens ostrukturerade handling. Det är konstigt hur något som först är så konstigt och totalt obegripligt, helt plötsligt blir en självklarhet.
Men även med min nya förståelse för bokens innebörd kan jag inte säga att jag gillar den så mycket mer än jag gjorde innan. Jag tror att jag fortfarande är lite irriterad över att den var så svår att förstå. Men nu vet jag i alla fall hur mycket som kan bli begripligt av ett litet boksamtal.

tisdag 4 september 2012

Bloggfråga v. 35: Låt om identitet...

"I am not a robot" med Marina & the Diamonds
Det är nog den första låten jag kommer att tänka på, tror jag. Det är kanske inte den absolut bästa låten om identitet, men ändå. Som jag tolkar låten, handlar den om någon som låtsas vara någon annan. Allt för att passa in bland och vara omtyckt av, de som man kanske egentligen inte tycker särskilt mycket om. Men som man ändå på något sätt behöver känna samhörighet med. Och man vågar inte vara sig själv av rädsla för att bli utstött.
Men ingen kan väl må bra av att gömma sig bakom en falsk identitet? Det tror i alla fall inte jag. Även om det skulle innebära att man är omtyckt av alla. För ingen tycker om den man faktiskt är, bara den man låtsas att man är. Är det värt det? Som hon sjunger i låten: "Better to be hated, than love, love, loved for what you're not"